Fler bilder med nya kameran

Jag försöker lära mig min kamera (såklart utan att läsa manualen, för jag är en sådan person) och jag lyckades ställa in den på någon konstig inställning, bilderna blev hur fina som helst i min kamera, men de blev blå i datorn. Nu har jag återställt kamerainställningarna, men bilderna blev jag tvungen att radera :'( som tur så fanns allt jag fotat innan i huset så jag lyckades fotografera allt en gång till, och denna gång med rätt inställningar. xD

Kvällens roliga timme spenderas nu framför dataskärmen med den medföljda CD-skivan i datorn och manualen i handen. Förhoppningsvis förstår jag vad som står, manualen är på norska. Vi får se hur det gått imorgon.

 

Kram,
Hannah

Dubbla julfiranden och en ny kompis

Oj vad tiden går fort... Nu är julen redan över och snart börjar det nya året. I år blev det ändringar i traditionerna, julafton firades uppe i Ångermanland i lilla Rossön med ena släkthalvan. Go' mat och trevligt sällskap hela tiden.

Julen är nog den dyraste av årstiderna. Jag personligen har mått så otroligt dåligt under december månad, ångest över ekonomin, ångest över att inte ha råd att köpa klappar till alla, ångest över att jag kanske får något jag önskar mig, men inte kunna ge något lika värdefullt tillbaka. En månad fylld med ångest helt enkelt.

När man var mindre var julklappsutdelningen den bästa delen, men nu när man blivit äldre så känner jag att det som är viktigast är närheten, att få fira med sina nära och kära, låta rummet fyllas av minnen, skratt och kärlek - inte av presenter. Jag älskar att få presenter, men det är inget som jag behöver. Om man nu vill ha med presenter så kan man ordna en julklappslottning. Alla köper en present runt 50kr, sedan på julafton får alla presenter ett varsitt nummer, sen får var och en dra ett nummer, ur till exempel en hatt, så får man julklappen med samma nummer.
Om man drar numret på sin egen present kan man välja att dra en ny lapp, eller behålla presenten.
Vill man ha en liten utmaning så skriver man ett rim på varje paket, och sen får man gissa vad som är i paketet samt vem det är ifrån.


I allafall, tillbaka till julen. Jag firade dubbla jular. En på julafton, och en idag - annandag jul.

Jag och mamma åkte hem idag, vi stannade en stund på Birsta City innan vi fortsatte ner till Järvsö. Firade jul nr 2 hos pappa, tillsammans med farmor och farfar, och Lisa. Fruktsallad med polka-grädde till fika. Eftersom de andra redan haft en julklappsutdelning så var det bara paketen till mig kvar, ett par handdukar från Lisa, vilket är superbra att ha, och jag fick en systemkamera utav pappa. Jag har önskat mig en i nästan 6 år men har aldrig haft råd att köpa en själv, och att få en efter alla dessa år... Jag kan verkligen inte beskriva känslan... När vi var på Birsta City var jag så sugen på att köpa en till mig själv... Det fanns en som jag faktiskt hade haft råd med, men jag valde att istället spara mina pengar... och att sen komma hem till en systemkamera var som om en livslång dröm slagit in. Jag har burit omkring på denna kamera hela kvällen, fotat allt och alla- jag älskar den!
Så min nya lilla kompis är min Nikon D3300 <3

Hästskrälle

Idag när jag och Camilla (ägare till Ciara) red ut, jag på TellMa - deras fjording och Camilla körde Ciara, så börjar det ganska bra. Jag testade henne lite på gräsvolten innan vi gav oss iväg - inga problem. Hon gjorde som jag ville, flyttade undan för skänkeln, var följsam när jag använde ledande tygeltag och hon var arbetsvillig och framåt. När vi ridit efter stora vägen och kommit ut på en lite större grusväg började vi trava. Det gick bra. Hon var lite för "framåt" i traven, men jag tänkte inte mer på det. Vi saktade av och red ner för en asfalterad väg där vi sedan vände upp på klackvägen. En grusväg som är ganska traffikerad. Där tog vi trav och TellMa kastar sig in i traven. Jag försökte styra in bakom Ciara och vagnen, men jag hade ingen kontakt med TellMa's mun. Hon släppte inte bettet. Vi saktade av till skritt och red upp på en lite mindre grusväg. Där tvingade jag henne gå öppna och skänkelvikning från ena sida till den andra. Det tyckte hon inte om, men hon släppte bettet. Vi kom ut på Klackvägen igen och vi mötte en bil. Det gick jättebra.

Sen...

Vi vek av på en liten åkerväg och tog trav. Jag hade känt på henne att hon var lite oberäknelig, som en tickande bomb fast som ändå inte riktigt börjat "ticka".

Vi saktade av till skritt och kom ut bredvid ett hus med två jämthundar. Hundarna blev helt tokiga och skällde, hoppade upp på gallret och levde om helt enkelt. De syndes inte på grund av buskage som växte framför hundgården. Men jag kände att nedräkningen började. Vi vände hemåt och helt plötsligt hoppar en av hundarna så han syns över buskaget och TellMa flyger. 

Då började det roliga.

 Hon småhoppade för ALLT, det var vatten som rann bredvid åkervägen. Hon "gick på" och sen fem meter bort slänger hon sig åt sidan, upp på en åker och står där och blåser upp sig. Hon låter väldigt "farlig" när hon blåser upp sig så Ciara frös fast i marken alldeles spänd vid TellMa's ljud. Efter nån minut fortsatte vi skritta hemåt, jag la på ena skänkeln för att få henne flytta åt sidan och hon går emot. Så jag la på med pisken för att förtydliga och vi börjar bråka. Hon far upp med huvudet och går emot min skänkel igen då tappar jag humöret och drämmer till henne med skänkeln och hon flyttar väldigt motvilligt.Vid det här laget hade hon glömt att hon var rädd. Nu var hon bara tjurig. Och jag bad henne flytta åt andra hållet, nepp. Aldrig. Så då tvingade jag henne att gå helt raklång över vägen ca 20-25 meter. Efter det flyttade hon undan skänkeln när jag bad om det. 

Vi tog till trav och hon rusar iväg och börjar småstudsa. Jag tog tag i henne och så travade vi sakta sakta. Hennes öron var nästan slickade bakåt. Hon försökte ta bettet och dra flera gånger men då fick hon skritta istället. Sen hände det inte så mycket mer tills vi kom till galoppbacken. Redan 50meter ifrån började hon tagga och smålyfta (mycket små-grejer här) i bak. Vi skrittade galoppbacken och det var inte alls roligt. När vi kommit förbi galoppbacken stannar TellMa. Vägrar ta ett steg till.Jag (med knappt något humör kvar) gav mig inte och tillslut gick vi framåt (5 min senare liksom) efter någon meter stannade jag och lät Camilla köra före. Vi var nämligen vid en ganska vältrafikerad väg som vi skulle följa. Det passerade två bilar - inga problem, vi kommer till grannhästen och STOPP. Vägrar gå fram. Hon rök till och grannhästen blev skrämd och flyger iväg genom hagen, TellMa flyger också och blåser upp sig. Såklart blev Ciara rädd för TellMa och hoppade till. Samtidigt kom en bil. Jag signalerade till bilisten att sakta ner men nej. Han gasade på som om han inte sett något. TellMa dansade runt längst vägen och vi möter ungefär 7 bilar på de sista 50metrarna hem till gården. Jag signalerade till alla bilar att sakta ner och det gjorde de flesta. Den sista bilen drog förbi och samtidigt så fjantade TellMa med att lyfta frambenen ca 2dm från marken, och efter bilen kommer en stor folkvagnsbuss! TellMa studsar på stället och bilen verkar inte ens sakta ner, i ren panik slänger jag mig av hästen och leder ut henne i diket. Då saktar bilen av. TellMa har absolut ingen respekt mot en människa som står på marken så hon försökte ju "gå över mig" och så kom det ytterligare 3 bilar som saktade ner (tack och lov) men Camilla hade även styrt ut Ciara och körde mitt i vägen den sista biten, för en häst har ALLTID företräde på vägen.

Usch. Men besväret slutade inte där, jag tog TellMa till gräsvolten för att få henne att arbeta mer på böjda spår, och hästen LÄGGER SIG NED med mig på ryggen och försöker rulla. Jag fastnade i ena stigbygeln så jag gav TellMa ett rejält rapp rakt över buken (har lite skuldkänslor för det, men annars hade hon rullat runt), jag får loss foten och hon reser på sig. Sen longerade jag henne runt med tygeln som lina och så fort hon försökte "lägga sig ner" så petade jag med pisken under magen på henne. Efter några varv i båda hållen hoppade jag upp igen och fick henne runt volten i trav båda varven. Fy tusan vad jag var förbannad när jag hoppade av.

Camilla vågar inte rida henne längre eftersom hon har hittat Camillas akilleshäl. Och jag vill inte rida henne längst vägen om hon fortsätter på det där sättet, inte för att jag är rädd för henne, men jag litar inte alls på bilister! Man undrar ju om de fått körkortet i flingpaketen eller nått!

Ciara - Medryttarhäst

Jag har under sensommaren/hösten blivit "medryttare" på en Dartmoorponny. Det är en klasskamrat från högstadiet som äger henne och när jag bor med min pappa så är det väldigt nära. Hon kontaktade mig en dag i Juli och frågade om jag ville hjälpa till att rida en av deras hästar. Eftersom jag inte är så tung/superlång så kan jag fortfarande rida ponnyer. Efter det samtalet har jag hjälpt till med Ciara ca två ggr i veckan, ibland fler, ibland inte alls beroende på hur mina och deras tider passar. Sista månaderna har det bara varit jag och tjejens mamma som ridit ut, eftersom hon pluggar inne i Gävle och endast kommer hem någon helg här och där.

I början så var Ciara grundriden, men mest körd. Det har gått så bra framåt! Jag är så otroligt glad över att ha kunnat hjälpa till att vidareutbilda hästen. Ibland har vi tillgång till ett ridhus och då brukar jag arbeta mycket med lösgörande arbete, volter, sidförande rörelser och galoppfattningar. Ciara har gått på ridläger under sommaren, hon har då sprungit in i galoppen. Lika så när vi ridit ut och fattat galopp, då har jag låtit henne springa in i galoppen, men de senaste veckorna har jag arbetat med att fatta galopp med ett kommando och därefter har jag börjat lägga till galoppskänkel för att hon ska lära sig betydelsen av skänkeln.

Kram,
Hannah

Hej alla nära och kära!

Jag har varit hemsk på att uppdatera bloggen. Har haft flera tillfällen jag kunnat skriva någonting men jag har inte kommit till att göra det förrän nu.

Jag är nyexaminerad hästskötare (Y) tar man studenten från ett naturbruksgymnasium med inriktning häst så ingår en "hästskötarexamination" i samband med gymnasiearbetet. Mitt gymnasiearbete var Glória LÄNK HÄR. Vill man så kan man ta hästskötarexamen och bli en diplomerad hästskötare.

Sista inlägget jag gjorde så skrev jag lite grann om Studentbalen, studenten och Danmarksresan. Kan ta lite snabbspoling genom allt ihop;

Studentbal;
Superduperkul! Vi anlände först till en klasskamrat där vi småminglade innan det var dags att åka mot Gamla Teatern där balen höll till. Jag, Ellen och Emmelinda åkte i en gammal ljusblå Cadillac och känslan att kliva ur bilen och se alla människor som fotograferade en - den var otroligt!
Jag dansade sönder fötterna, kunde inte gå dagen efter för att de värkte så mycket men helt klart värt det! Alla borde gå på sin studentbal för de är verkligen härliga! Man får klä upp sig och verkligen känna sig vacker och kunglig under hela kvällen. Massor med vackra klänningar och hair on point, en massa härligheter! Något jag inte uppskattar (detta överallt) är att man måste fråga om alkoholfria alternativ. Till exempel "fördrinken". Vi fick alla en varsin lapp som vi kunde lämna in för ett glas champagne. Vore det inte så mycket bättre om man skulle bli tvungna att fråga om att få den alkoholhaltig fördrink istället? och att de istället räckte fram den alkoholfria fördrinken framför ögonen på dig istället för de med alkohol? Detta är i alla fall något som jag skulle vilja se för jag har en ganska stark syn på alkohol från en inte så rolig bakgrund. Men som jag sa innan, studentbalen - superrolig!

Studenten; Jag tror nästan alla studenter klev upp runt 5 för att börja göra sig i ordning. Vid halv sju var vi alla samlade hos en annan klasskamrat där vi för sista gången samlades innan det var "student". Klasskamratens föräldrar hade fixat fram lite champagne, (alkoholhaltig och alkoholfritt) samt lite frukt, kex och ost. Vi satt där nere och hade det mysigt innan vi åkte tillbaka till Dille för själva "champagnefrukosten". Känslan av att sitta där uppe på skullen och lyssna på studenttalen och lärarna var så värmande. Även om det var sista dagen ihop och vi hade varit riktigt osams dagen innan så sköljdes allt bort - just där just då. Jag tror inte att något öga var torrt när studenttalen var klara. Sen så sprang vi ut och möttes av alla nära och kära. Vi åkte flak och det var något utav det roligaste på hela året! Musiken, stämningen, allt var helt klockrent! Flakåkning vill jag göra igen ;)

Danmark; Sverige var medaljsamlarna under VM! 5 VM-guld, 2 VM-silver, 3 VM-brons och ett delat världsrekord med Danmark i flygande pass 250m, Spróti frá Sjávarborg och Gudmundur Einarsson - 21,49s.

Otrolig känsla att vara på VM! Så många och underbara människor man fick träffa och så himla kul att få vara med och se när Sverige tog hem alla medaljer ;)

Jag sitter och skriver vid min kära mormors dator så jag kan tyvärr inte lägga ut några bilder..

Men nu har jag (förhoppningsvis) hittat min "bloggarglädje" och ska försöka få in minst två blogginlägg i veckan. Får se hur länge det håller, hehe.

Kram,
Hannah

I don't have a walk in closet, I have a walk ON closet

Studenten närmar sig med stormsteg. Just nu är allt ett enda kaos i mitt liv. Jag har inte ens tid eller ork till att göra någonting. Jag är alldeles för trött för att plugga, efter jag slutat går jag och lägger mig, sen sover jag i några timmar och går antingen till middagen eller ut och fixar med Glória - beroende på veckodag. Under påsklovet hade jag, under en viss tid, hand om över 20 hästar. Jag gick ner 10kg på en vecka, och jag är redan tunn. Jag hann knappt äta, plugga eller ta hand om migsjälv. Stallet och hästarna var inga problem, det var mitt huvud som tröttade ut mig med alla utropstecken.

"Du måste göra ditten och datten, hoppa hit, krypa dit, springa tre varv runt gården med en stol på huvudet"

'Okej kanske inte sista grejen, men ni förstår. Jag måste hitta jobb, jag måste göra klart alla eftersläpande uppgifter, sova, äta, ta hand om hästen, säga ja till alla (jag har jättesvårt att säga "nej jag kan inte" till andra och jag blir oftast utnyttjad pga detta men det är "under progress"), fixa inför studentbalen, studenten, volontärarbetet i Danmark (jag ska volontära på Islandshäst VM i Danmark i Augusti!!!=D )

Vi fick studentmössorna igår, och såklart så har jag beställt fel "blomma". (Jag beställde en "pärla" när jag trodde jag beställt en strassten.)

Men är alldeles överlycklig över mössan annars, passar perfekt, ser stilren och snygg ut och ja.. Perfekt! (förutom "blomman")

Kram!

Sigge och Alla hjärtans dag

Igår firade jag och mamma alla hjärtans dag i Gävle på SF bio. Det slutade med att bi blev strandsatta i Gävle i tre timmar efteråt eftersom någon, (vi nämner inga namn här) var sååå övertygad av att tåget gick 19:08 så när vi väl kollade tågtiderna visade det sig att det rörde sig om vardagar och INTE helgdagar. Gissa vem som blev småsur på den där någon. Jag hade ju tänkt fika hos min kära far under kvällen, men så blev det ju inte. Tåget gick 21:20 och strax efter 23 ankom vi till Järvsö. Vi hade tur i oturen.

Och idag klockan nio for vi till pappa och så ska jag stanna här tills jag ska åka till tåget. Och jag älskar min korkade unghund som hela tiden ska vara med benet i ansiktet på en. Riktigt trevligt.

Selfie

Kram!!

Ny kurs - nya mål - nya erfarenheter

Nu har vi påbörjat en ny del i kursen Hästkunskap 3. Vi har fått varsin häst att träna under x antal veckor och min projekthäst är såklart Glorran.
I tisdags hade vi det första handledda ridpasset. För min del gäller det att sakta men säkert arbeta mer och mer på böjt spår och med sidförande arbete.
Målet för nästa ridlektion är att Glória lyssnar bättre på min skänkel. Hon var rätt skänkeldöv när jag red henne och ville inte flytta undan för skänkeln - så det är vårt "kortsiktiga" mål.
Det långsiktiga målet är en lika bra ridbarhet som innan hon blev skadad. Det kommer troligtvis ta hela terminen ut, men så länge jag inte gör saken värre så betyder inte tiden någonting. Det är bara bra att ha en häst som jag måste ha mycket tålamod för (jag har asdåligt tålamod).

Vi har också påbörjat en ny kurs som heter Djurens biologi och hittills har den varit hur kul som helst! Vi håller på med mikrobiologi och det är så intressant! Förra lektionen sprang vi runt för att ta bakterieprover på olika saker vi använder dagen ut och dagen in, som t.ex. nycklar, lampknappen/strömbrytaren, vi kollar också vad för bakterier det finns i höet och hur mycket mögel det finns i luften i skolstallet. (den sista kommer nog vara en garanterad chock, tror jag).

Wooow slow down!

Trav, galopp, sakta n... PASS!!

Glória hade jättekul idag. Började arbeta från marken, ställa, böja, sidvärtes mm. Red sedan ut runt slingan. Vi travade lite grann och sen la jag in galoppskänkeln och hon rullade så snällt in i en mjuk och jämn galopp. Superhärlig! Hon bjöd fram, galoppen var rund och taktren, hon svarade bra på nedsaktningen och hon höll sig i ett lugnt tempo.

Sen, gjorde jag det satans dåliga beslutet att galoppera upp mot åkern från vindskyddet (mot gården alltså). Galoppen var lite hetsigare, men i ett bra tempo ändå. 

Precis innan åkern valde jag att sakta ner, så jag tar lätt i tyglarna och bromsar. Då lägger sig hästen i flygande pass och far fram som skjuten ur en kanon. 

Där sitter jag, skumpande på en passande häst och försöker sakta ner henne. Till slut styr jag henne ut i åkern och lite "djupare" snö och där får jag stopp på henne. 20-30 meter ifrån närmaste häst i hagen. Jag skulle helt klart tänkt efter innan jag gav galoppskänkeln, det enda Glória tänkte va "Jippie! Springa fort!"

Hur som helst gick allt bra, några taggade hästar i hagarna intill. Det kunde helt enkelt varit värre.

Kram!

Är det verkligen SÅ svårt att stå stilla?

Igår tränade vi på att stå stilla, och hon gjorde jättebra ifrån sig. Jag kunde tillslut gå in i sadelkammaren i skolstallet och fylla halva dunken med vatten utan att hon rörde sig ur fläcken.

Idag hade hon glömt allt. Det första glorran gjorde när jag tog på grimman var att kontrollera fickorna mina. 

"Inget godis. Då tänker jag absolut INTE stå stilla!" 

Så medans jag mockade hennes box passade hon på att undersöka grannens höpåse. Det kunde ju finnas lite hö kvar.. Man vet ju aldrig!

Det slutade med att hon slängde höpåsen över skallen, blir skrämd när jag kommer ut ur boxen, slänger sig bakåt, sliter av grimskaftet, fumlar bakåt och fastnar med bäckenet under boxens täckeshängare. 

Allt gick så fort så jag hann knappt reagera innan hon stod där, under täckeshängaren och försökte sparka sig loss.

Minns inte hur, men jag lyckades få lös henne. Flera senarion flög igenom min skalle vid det tillfället. "Hästjäveln bröt av bäckenbenet, vill inte avliva henne!" Det var nog den som surrade mest i bakhuvudet.

Jag kände igenom hela nacken och halsen först, ingen reaktion. Gick igenom framben, bröstkorg, ryggrad, ljumskar, bäckenet - inget tecken på smärta.

Höger bakben var det inga större problem. Hon lyfte upp hoven när jag drog med handen längst benet, så fortsatte känna på högerbenet men ingen reaktion i form av muskelryckningar eller annat tecken på smärta.

Gick över till vänsterbenet och kände/klämde. Hon reagerade lite grann när jag klämde nedanför hasen, bak mot senan så jag började försiktigt stryka henne över båda bakbenen innan jag testade klämma på senan ingen, denna gång utan reaktion.

Testade gå några meter med henne och hon visade ingen hälta. Varken jag eller den andra tjejen i stallet upptäckte någon hälta så jag gick ner med henne till hagen.

Då, från ingenstans, kommer hingsten i hagen bredvid farande som ett ljusskott och Glória sliter sig loss och galopperar ut på åkern nedanför hagarna. Ingen hälta i galoppen. Jag lockar på henne, men..

"du kan inte ta mig, du har inget godis" hon travade runt på åkern med huvud och svans högt och såg oerhört mallig ut.  Det första jag tänkte, "visa traven, visa traven, JA INGEN HÄLTA!" sen kom jag på migsjälv med att bara stå där medans glorran dansade runt på åkern och hade jättekul.

Jag drog efter henne, pulsande i halvmeter djupsnö med henne travande tre meter före. Efter några meter bestämde hon sig för att dra järnet, och upp för slingan mot stallet dundrade hon iväg.

Jag vänder och plumsar tillbaka för att hinna väja vägen för henne.

Som tur var kom min ridlärare gående längst slingan. Hon hade varit ute med sin hund när glorran dök upp bakom dem. 

Tack och lov att inget hände! Jag var så förtvivlad och i panik, både för det som hände i stallet och för att hon stack.

Sabla häst, nu går jag aldrig till stallet utan godis i fickan, och nu jäklar ska vi nöta stå still och inkallning så det sitter i benmärgen på dig!

Kram!

Itu-sliten muskel och halvböjlig planka

Konstig titel på inlägget.

Men igår red jag andra gången för instruktören Heimir Gunnarsson. Jag red Ville som fick det charmiga smeknamnet "plankan" utav Heimir. 

I början av ridpasset kunde Ville knappt böja sig åt vänster för att han var så stel och stum i munnen. Han la sig i min hand hela tiden och jag fick arbeta extra mycket på att flytta bakdelen än de andra. 

Vid slutet av ridpasset var han nästan lösgjord i vänster sidan. Han la sig iallafall inte sig i handen, så man får ta det lilla och se det som ett stort framsteg! 

Det här med en itu-sliten muskel är för att när jag krävde att Ville skulle gå i öppna längst fyrkantspåret sprang han istället för att arbeta, och det kom som en chock så jag hann inte reagera. Det brände till i den vänstra axeln och jag trodde att han slet sönder muskeln i axeln på mig. 

Lyckligtvist blev den bara lite överansträngd. 

Vi båda var ganska utmattade när vi lämnade ridhuset.

Kram!

In riding a horse, we borrow freedom - Helen Thompson

Jag älskar den där hästen! Hon lyser verkligen upp tillvaron. Hon kan gå lugnt och sega runt slingan och sen pang kan hon bli jätteframåt och pigg, och lika snabbt sakta ner till det där lunkande tempot igen. Red slingan i morse och hon var underbar! Första gången vi travade runt slingan sedan skadan och den allt för långa vilan.

I början var hon rätt tittig av sig, eftersom det var hästar runt omkring henne, vaktmästaren startade traktorn och hovslagaren skodde hästar inne i stallet, men när vi väl kom en bit ner på slingan så släppte det och hon bara skrittade på lång tygel.
Hon blev riktigt alert när jag började ta tygeln. "Vi ska springa, vi ska springa" tänkte hon nog när hon trippade fram över den snötäckta skogsvägen. Jag behövde bara länga tygeln lite grann och nästan bara viska "brokk" (trav på isländska) så manade hon själv på till trav med stora och mjuka steg.
Vi travade väl i en 20 meter innan jag saktade av henne igen. Då hade hon vaknat. Huvudet halvhögt uppe, öronen framåtpekande och trippande framben. Efter ytterliggare 10 meter lunkade hon på igen som i början.
När vi skrittat en längre sträcka tog jag tygeln igen och så vaknade hon igen, sen längde jag tygeln lite och sa "brokk" så travade vi 20 meter igen. Så kom vi till en kurva där jag saktade av till skritt och efter kurvan manade jag på till trav igen, och älskade hästen börjar trava, sen lägger jag ytterskänkeln något bak och vrider ut bäckenet och glória fattar galopp ♥

Lite problem med nedsaktningen, tyckte jag behövde ta mer i tygeln än vad jag ville för att hon skulle sakta ner... Måste träna mer på avsaktningar helt enkelt.

Tog en liten sväng barbacka ner förbi hingstarna påväg till hagen, och hon brydde sig knte om dom hon bara traskade på som vanligt. Gullhöna ♥

Kram

Happy Birthday to Me

Nineteen years old, but not one bit smarter.

Just nu hatar jag autokorrekt på telefonen. Sitter nämligen och bloggar på mobilen.

Vaknade i morse av en duns. Hunden flög upp i sängen min och rusade runt som en tok. Sen när jag röt till så la han sig ner platt mot madrassen och gnydde. Tur att man har en stoppknapp på honom, ibland.

Sen har jag fixat tårta! Vi gjorde iordning själva kakan igår, och så garnerade jag den idag medans pappa försvann iväg till nån granne...

Men tårtan blev superfin! Iallafall i mina ögon. Sen vad alla andra tycker kan de hålla det inom sig för den informationen är fullkomligt oacceptabel idag.

Hoppas ni alla får en fortsatt trevlig lördag! Jag vet att jag kommer ha det iallafall!

Kram!

Ensamt på Dille

Klockan slår snart ett på morgonen och jag är för uttråkad för att sova. 

Har bott på dille sen den 29:e och de senaste dagarna har varit hur tråkiga som helst. Busfröet i stallet mår bra, lite stel och lite rund om magen, så nu har vi satt igång med igångsättningen - igen. Släppte henne i ridhuset idag och kommer nog inte göra det igen på ett tag eftersom hon visade ojämnhet i traven - hon bröt diagonalerma i stegen, så vi får fortsätta promenera runt och springa. (Jättebra - jag behöver lite konditionsträning)

Fick finbesök under nyår! Mor min kom upp den sista december och då vankades det go'mat, hemlagat istället för färdigmat som jag lever på.

Bakad potatis med fusk-skagenröra (bara kräftstjärtar) jättegott!

Ser kanske inte så aptitligt ut, men man ska definitivt inte döma hunden efter håren för det var verkligen supergott!!!!

Kram!