Idag när jag och Camilla (ägare till Ciara) red ut, jag på TellMa - deras fjording och Camilla körde Ciara, så börjar det ganska bra. Jag testade henne lite på gräsvolten innan vi gav oss iväg - inga problem. Hon gjorde som jag ville, flyttade undan för skänkeln, var följsam när jag använde ledande tygeltag och hon var arbetsvillig och framåt. När vi ridit efter stora vägen och kommit ut på en lite större grusväg började vi trava. Det gick bra. Hon var lite för "framåt" i traven, men jag tänkte inte mer på det. Vi saktade av och red ner för en asfalterad väg där vi sedan vände upp på klackvägen. En grusväg som är ganska traffikerad. Där tog vi trav och TellMa kastar sig in i traven. Jag försökte styra in bakom Ciara och vagnen, men jag hade ingen kontakt med TellMa's mun. Hon släppte inte bettet. Vi saktade av till skritt och red upp på en lite mindre grusväg. Där tvingade jag henne gå öppna och skänkelvikning från ena sida till den andra. Det tyckte hon inte om, men hon släppte bettet. Vi kom ut på Klackvägen igen och vi mötte en bil. Det gick jättebra.
Sen...
Vi vek av på en liten åkerväg och tog trav. Jag hade känt på henne att hon var lite oberäknelig, som en tickande bomb fast som ändå inte riktigt börjat "ticka".
Vi saktade av till skritt och kom ut bredvid ett hus med två jämthundar. Hundarna blev helt tokiga och skällde, hoppade upp på gallret och levde om helt enkelt. De syndes inte på grund av buskage som växte framför hundgården. Men jag kände att nedräkningen började. Vi vände hemåt och helt plötsligt hoppar en av hundarna så han syns över buskaget och TellMa flyger.
Då började det roliga.
Hon småhoppade för ALLT, det var vatten som rann bredvid åkervägen. Hon "gick på" och sen fem meter bort slänger hon sig åt sidan, upp på en åker och står där och blåser upp sig. Hon låter väldigt "farlig" när hon blåser upp sig så Ciara frös fast i marken alldeles spänd vid TellMa's ljud. Efter nån minut fortsatte vi skritta hemåt, jag la på ena skänkeln för att få henne flytta åt sidan och hon går emot. Så jag la på med pisken för att förtydliga och vi börjar bråka. Hon far upp med huvudet och går emot min skänkel igen då tappar jag humöret och drämmer till henne med skänkeln och hon flyttar väldigt motvilligt.Vid det här laget hade hon glömt att hon var rädd. Nu var hon bara tjurig. Och jag bad henne flytta åt andra hållet, nepp. Aldrig. Så då tvingade jag henne att gå helt raklång över vägen ca 20-25 meter. Efter det flyttade hon undan skänkeln när jag bad om det.
Vi tog till trav och hon rusar iväg och börjar småstudsa. Jag tog tag i henne och så travade vi sakta sakta. Hennes öron var nästan slickade bakåt. Hon försökte ta bettet och dra flera gånger men då fick hon skritta istället. Sen hände det inte så mycket mer tills vi kom till galoppbacken. Redan 50meter ifrån började hon tagga och smålyfta (mycket små-grejer här) i bak. Vi skrittade galoppbacken och det var inte alls roligt. När vi kommit förbi galoppbacken stannar TellMa. Vägrar ta ett steg till.Jag (med knappt något humör kvar) gav mig inte och tillslut gick vi framåt (5 min senare liksom) efter någon meter stannade jag och lät Camilla köra före. Vi var nämligen vid en ganska vältrafikerad väg som vi skulle följa. Det passerade två bilar - inga problem, vi kommer till grannhästen och STOPP. Vägrar gå fram. Hon rök till och grannhästen blev skrämd och flyger iväg genom hagen, TellMa flyger också och blåser upp sig. Såklart blev Ciara rädd för TellMa och hoppade till. Samtidigt kom en bil. Jag signalerade till bilisten att sakta ner men nej. Han gasade på som om han inte sett något. TellMa dansade runt längst vägen och vi möter ungefär 7 bilar på de sista 50metrarna hem till gården. Jag signalerade till alla bilar att sakta ner och det gjorde de flesta. Den sista bilen drog förbi och samtidigt så fjantade TellMa med att lyfta frambenen ca 2dm från marken, och efter bilen kommer en stor folkvagnsbuss! TellMa studsar på stället och bilen verkar inte ens sakta ner, i ren panik slänger jag mig av hästen och leder ut henne i diket. Då saktar bilen av. TellMa har absolut ingen respekt mot en människa som står på marken så hon försökte ju "gå över mig" och så kom det ytterligare 3 bilar som saktade ner (tack och lov) men Camilla hade även styrt ut Ciara och körde mitt i vägen den sista biten, för en häst har ALLTID företräde på vägen.
Usch. Men besväret slutade inte där, jag tog TellMa till gräsvolten för att få henne att arbeta mer på böjda spår, och hästen LÄGGER SIG NED med mig på ryggen och försöker rulla. Jag fastnade i ena stigbygeln så jag gav TellMa ett rejält rapp rakt över buken (har lite skuldkänslor för det, men annars hade hon rullat runt), jag får loss foten och hon reser på sig. Sen longerade jag henne runt med tygeln som lina och så fort hon försökte "lägga sig ner" så petade jag med pisken under magen på henne. Efter några varv i båda hållen hoppade jag upp igen och fick henne runt volten i trav båda varven. Fy tusan vad jag var förbannad när jag hoppade av.
Camilla vågar inte rida henne längre eftersom hon har hittat Camillas akilleshäl. Och jag vill inte rida henne längst vägen om hon fortsätter på det där sättet, inte för att jag är rädd för henne, men jag litar inte alls på bilister! Man undrar ju om de fått körkortet i flingpaketen eller nått!
