Wooow slow down!

Trav, galopp, sakta n... PASS!!

Glória hade jättekul idag. Började arbeta från marken, ställa, böja, sidvärtes mm. Red sedan ut runt slingan. Vi travade lite grann och sen la jag in galoppskänkeln och hon rullade så snällt in i en mjuk och jämn galopp. Superhärlig! Hon bjöd fram, galoppen var rund och taktren, hon svarade bra på nedsaktningen och hon höll sig i ett lugnt tempo.

Sen, gjorde jag det satans dåliga beslutet att galoppera upp mot åkern från vindskyddet (mot gården alltså). Galoppen var lite hetsigare, men i ett bra tempo ändå. 

Precis innan åkern valde jag att sakta ner, så jag tar lätt i tyglarna och bromsar. Då lägger sig hästen i flygande pass och far fram som skjuten ur en kanon. 

Där sitter jag, skumpande på en passande häst och försöker sakta ner henne. Till slut styr jag henne ut i åkern och lite "djupare" snö och där får jag stopp på henne. 20-30 meter ifrån närmaste häst i hagen. Jag skulle helt klart tänkt efter innan jag gav galoppskänkeln, det enda Glória tänkte va "Jippie! Springa fort!"

Hur som helst gick allt bra, några taggade hästar i hagarna intill. Det kunde helt enkelt varit värre.

Kram!

Är det verkligen SÅ svårt att stå stilla?

Igår tränade vi på att stå stilla, och hon gjorde jättebra ifrån sig. Jag kunde tillslut gå in i sadelkammaren i skolstallet och fylla halva dunken med vatten utan att hon rörde sig ur fläcken.

Idag hade hon glömt allt. Det första glorran gjorde när jag tog på grimman var att kontrollera fickorna mina. 

"Inget godis. Då tänker jag absolut INTE stå stilla!" 

Så medans jag mockade hennes box passade hon på att undersöka grannens höpåse. Det kunde ju finnas lite hö kvar.. Man vet ju aldrig!

Det slutade med att hon slängde höpåsen över skallen, blir skrämd när jag kommer ut ur boxen, slänger sig bakåt, sliter av grimskaftet, fumlar bakåt och fastnar med bäckenet under boxens täckeshängare. 

Allt gick så fort så jag hann knappt reagera innan hon stod där, under täckeshängaren och försökte sparka sig loss.

Minns inte hur, men jag lyckades få lös henne. Flera senarion flög igenom min skalle vid det tillfället. "Hästjäveln bröt av bäckenbenet, vill inte avliva henne!" Det var nog den som surrade mest i bakhuvudet.

Jag kände igenom hela nacken och halsen först, ingen reaktion. Gick igenom framben, bröstkorg, ryggrad, ljumskar, bäckenet - inget tecken på smärta.

Höger bakben var det inga större problem. Hon lyfte upp hoven när jag drog med handen längst benet, så fortsatte känna på högerbenet men ingen reaktion i form av muskelryckningar eller annat tecken på smärta.

Gick över till vänsterbenet och kände/klämde. Hon reagerade lite grann när jag klämde nedanför hasen, bak mot senan så jag började försiktigt stryka henne över båda bakbenen innan jag testade klämma på senan ingen, denna gång utan reaktion.

Testade gå några meter med henne och hon visade ingen hälta. Varken jag eller den andra tjejen i stallet upptäckte någon hälta så jag gick ner med henne till hagen.

Då, från ingenstans, kommer hingsten i hagen bredvid farande som ett ljusskott och Glória sliter sig loss och galopperar ut på åkern nedanför hagarna. Ingen hälta i galoppen. Jag lockar på henne, men..

"du kan inte ta mig, du har inget godis" hon travade runt på åkern med huvud och svans högt och såg oerhört mallig ut.  Det första jag tänkte, "visa traven, visa traven, JA INGEN HÄLTA!" sen kom jag på migsjälv med att bara stå där medans glorran dansade runt på åkern och hade jättekul.

Jag drog efter henne, pulsande i halvmeter djupsnö med henne travande tre meter före. Efter några meter bestämde hon sig för att dra järnet, och upp för slingan mot stallet dundrade hon iväg.

Jag vänder och plumsar tillbaka för att hinna väja vägen för henne.

Som tur var kom min ridlärare gående längst slingan. Hon hade varit ute med sin hund när glorran dök upp bakom dem. 

Tack och lov att inget hände! Jag var så förtvivlad och i panik, både för det som hände i stallet och för att hon stack.

Sabla häst, nu går jag aldrig till stallet utan godis i fickan, och nu jäklar ska vi nöta stå still och inkallning så det sitter i benmärgen på dig!

Kram!

Itu-sliten muskel och halvböjlig planka

Konstig titel på inlägget.

Men igår red jag andra gången för instruktören Heimir Gunnarsson. Jag red Ville som fick det charmiga smeknamnet "plankan" utav Heimir. 

I början av ridpasset kunde Ville knappt böja sig åt vänster för att han var så stel och stum i munnen. Han la sig i min hand hela tiden och jag fick arbeta extra mycket på att flytta bakdelen än de andra. 

Vid slutet av ridpasset var han nästan lösgjord i vänster sidan. Han la sig iallafall inte sig i handen, så man får ta det lilla och se det som ett stort framsteg! 

Det här med en itu-sliten muskel är för att när jag krävde att Ville skulle gå i öppna längst fyrkantspåret sprang han istället för att arbeta, och det kom som en chock så jag hann inte reagera. Det brände till i den vänstra axeln och jag trodde att han slet sönder muskeln i axeln på mig. 

Lyckligtvist blev den bara lite överansträngd. 

Vi båda var ganska utmattade när vi lämnade ridhuset.

Kram!

In riding a horse, we borrow freedom - Helen Thompson

Jag älskar den där hästen! Hon lyser verkligen upp tillvaron. Hon kan gå lugnt och sega runt slingan och sen pang kan hon bli jätteframåt och pigg, och lika snabbt sakta ner till det där lunkande tempot igen. Red slingan i morse och hon var underbar! Första gången vi travade runt slingan sedan skadan och den allt för långa vilan.

I början var hon rätt tittig av sig, eftersom det var hästar runt omkring henne, vaktmästaren startade traktorn och hovslagaren skodde hästar inne i stallet, men när vi väl kom en bit ner på slingan så släppte det och hon bara skrittade på lång tygel.
Hon blev riktigt alert när jag började ta tygeln. "Vi ska springa, vi ska springa" tänkte hon nog när hon trippade fram över den snötäckta skogsvägen. Jag behövde bara länga tygeln lite grann och nästan bara viska "brokk" (trav på isländska) så manade hon själv på till trav med stora och mjuka steg.
Vi travade väl i en 20 meter innan jag saktade av henne igen. Då hade hon vaknat. Huvudet halvhögt uppe, öronen framåtpekande och trippande framben. Efter ytterliggare 10 meter lunkade hon på igen som i början.
När vi skrittat en längre sträcka tog jag tygeln igen och så vaknade hon igen, sen längde jag tygeln lite och sa "brokk" så travade vi 20 meter igen. Så kom vi till en kurva där jag saktade av till skritt och efter kurvan manade jag på till trav igen, och älskade hästen börjar trava, sen lägger jag ytterskänkeln något bak och vrider ut bäckenet och glória fattar galopp ♥

Lite problem med nedsaktningen, tyckte jag behövde ta mer i tygeln än vad jag ville för att hon skulle sakta ner... Måste träna mer på avsaktningar helt enkelt.

Tog en liten sväng barbacka ner förbi hingstarna påväg till hagen, och hon brydde sig knte om dom hon bara traskade på som vanligt. Gullhöna ♥

Kram

Happy Birthday to Me

Nineteen years old, but not one bit smarter.

Just nu hatar jag autokorrekt på telefonen. Sitter nämligen och bloggar på mobilen.

Vaknade i morse av en duns. Hunden flög upp i sängen min och rusade runt som en tok. Sen när jag röt till så la han sig ner platt mot madrassen och gnydde. Tur att man har en stoppknapp på honom, ibland.

Sen har jag fixat tårta! Vi gjorde iordning själva kakan igår, och så garnerade jag den idag medans pappa försvann iväg till nån granne...

Men tårtan blev superfin! Iallafall i mina ögon. Sen vad alla andra tycker kan de hålla det inom sig för den informationen är fullkomligt oacceptabel idag.

Hoppas ni alla får en fortsatt trevlig lördag! Jag vet att jag kommer ha det iallafall!

Kram!

Ensamt på Dille

Klockan slår snart ett på morgonen och jag är för uttråkad för att sova. 

Har bott på dille sen den 29:e och de senaste dagarna har varit hur tråkiga som helst. Busfröet i stallet mår bra, lite stel och lite rund om magen, så nu har vi satt igång med igångsättningen - igen. Släppte henne i ridhuset idag och kommer nog inte göra det igen på ett tag eftersom hon visade ojämnhet i traven - hon bröt diagonalerma i stegen, så vi får fortsätta promenera runt och springa. (Jättebra - jag behöver lite konditionsträning)

Fick finbesök under nyår! Mor min kom upp den sista december och då vankades det go'mat, hemlagat istället för färdigmat som jag lever på.

Bakad potatis med fusk-skagenröra (bara kräftstjärtar) jättegott!

Ser kanske inte så aptitligt ut, men man ska definitivt inte döma hunden efter håren för det var verkligen supergott!!!!

Kram!