Itu-sliten muskel och halvböjlig planka

Konstig titel på inlägget.

Men igår red jag andra gången för instruktören Heimir Gunnarsson. Jag red Ville som fick det charmiga smeknamnet "plankan" utav Heimir. 

I början av ridpasset kunde Ville knappt böja sig åt vänster för att han var så stel och stum i munnen. Han la sig i min hand hela tiden och jag fick arbeta extra mycket på att flytta bakdelen än de andra. 

Vid slutet av ridpasset var han nästan lösgjord i vänster sidan. Han la sig iallafall inte sig i handen, så man får ta det lilla och se det som ett stort framsteg! 

Det här med en itu-sliten muskel är för att när jag krävde att Ville skulle gå i öppna längst fyrkantspåret sprang han istället för att arbeta, och det kom som en chock så jag hann inte reagera. Det brände till i den vänstra axeln och jag trodde att han slet sönder muskeln i axeln på mig. 

Lyckligtvist blev den bara lite överansträngd. 

Vi båda var ganska utmattade när vi lämnade ridhuset.

Kram!