Words cannot describe the way I'm feeling.~

Håller på att reda ut mitt trassliga liv, vilket inte går så bra... När jag reder ut de ena knuten, skapas en annan längre fram... Har nu varit deprimerad i tre dagar och det enda som håller mig i gång är mina vänner.
Jag har alltid haft det svårt att prata känslor, och jag blir lätt känslosam. Jag håller in mina känslor och låter de bilda en stor klump i halsen på mig som bara växer och växer. Sen när den känslomässiga klumpen blivit överfylld svämmar alla känslor över.
Det brukar kunna bli så överväldigande så jag blir tvungen att sjukanmäla mig då jag oftast får en sån depressionsångest så jag stänger av helt....

Just nu går jag igenom en riktigt jobbig situation, och jag känner mig helt tom inom mig. Det finns inget värre än att ha sån ångest så man bara stängs av psykiskt...

Jag hoppas så innerligt att ni som läser det här inlägget inte känner samma sak som jag, för jag vill verkligen inte att de här känslorna ska upplevas hos andra, eftersom det är en sån stor press och ja... Ett rent helvete helt enkelt.

Dock är det tur att det snart är sommarlov, så slipper man skolstressen och kan slappna av och bara vara, och nu är det officiellt, jag har bokat biljetter till Island så i sommar åker man till Island på praktik i fem veckor, pirrigt och spännande på samma gång, och nu har man något att se fram emot i alla fall!

Kram!

The one that always makes me smile