Min kanin dog i lördags eller i söndags.. jag vet ännu inte hur han dog, eller vilken dag, jag vet bara att han har avlidit.. Men dock inte på egen hand.. Jag kommer inte berätta hur jag vet detta för jag känner att det är för jobbigt att prata om... Min kanin var som min bästa vän, eller inte direkt bästa vän.. men när jag blev sårad eller ledsen, sprang jag ut till kaninen och på något sett kändes allt bättre när jag borrade in mitt ansikte i hans varma, mjuka päls. Det är jättejobbigt att tänka på, eftersom han inte längre finns kvar hos mig.. Jag tror nog att jag aldrig uppfattat hur mycket jag älskat den där kaninen... Under höstterminen var jag ganska dålig på att ta hand om honom, eftersom jag hade problem i familjen och på skolan.. Men när det blev för mycket, kunde jag ju gå in till kaninen och sätta mig ner i höet med honom i knäet. Jag kunde sitta där i upptill en halvtimme.
Nu imorgon ska jag få se "graven" ... Den ligger i syrenhäcken och förhoppningsvis ligger den inte längst ner bland höggräset, för där kan man inte gå... För mycket brännässlor och myror där.
Men jag har en stor klump i magen av att pappa grävt ner honom där! Då kommer jag nog aldrig kunna besöka "graven"... Jag skulle bli förkrossad om jag upptäckte att den ligger där...
Min kanin förtjänar bättre! Mycket bättre!! Måste gå.. Ska hämta en näsduk, sen ska ja sätta mig ner vid tv,n o tänka på annat!/Hannah
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar